Klarar miljöpartiet att vara ett röstmaximeringsparti utan en grön utvecklad strategi?

Utan att överdriva är det med S som har luft under vingarna i SIFO:s mätning för oktober. Sedan valet 2010 lär det vara SD som är gladast då de ligger strax under 10%. Frågan är om inte närhet till regeringssamverkan kräver en del offer från miljöpartiet samtidigt som mer distinkta krav bör ställas som V gör för tillfället.

Ska miljöpartiet fortsätta vara ett oppositionsparti eller bli ett stödparti, eller rent av regeringsparti vill säkert många veta var går den gröna skiljelinjen mer än att vara mot alliansen. Det kan heller inte vara ett "röstmaximeringsparti" hur länge som helst. Det finns en klar tyngdpunkt att gröna väljare är yngre utbildade akademiker främst kvinnor och är storstadsorienterat. Om jag har FEL får väl SCB:s stora mätning som kommer ändra mig i min uppfattning och analys.

Om nu MP vill driva offensiv i skolfrågan med argument som "bättre start i livet" och det behövs "tre ben" som ska fokuseras är det en politisk jargong som redan prövats av S när det gäller att få "unga i jobb" men "en lite jobbigare morgon" och som C säger att energipolitiken vilar på och undvika "konsumtionsminskning" och "energieffektivisering". Vad är det vi utbildar oss till? Jo som kugge i ett tillväxtsamhälle som inte längre är hållbart för mer än för en del av befolkningen.

Hitills har MP inte lyckats bli "skolpartiet" trots stort lärarfokus,trots att ha akademiker och högutbiklade inom partiet. Skulle jag fråga en vanlig väljare i vardagen skulle den säga. Jo det låter bra att ha studerat men vad har människan JOBBAT med? Miljöpartisten anses vara en människa som först bygger upp sin egen karriär utbildning-jobb därefter skaffar en likasinnad partner, sedan barn och sen åtnjuter förmåner ledighetsförmåner som garanterar viss standard och livsstil med olika former av ledigheter.

Problem som prekariatet som är en växande del kraven på medborgarlön och basinkomst lyser med sin frånvaro. Akademiker med lågkvalificerade ströjobb där inte utbildningen känns relevant, tvingas flytta runt, utländska gästarbetare som skickas hem då de blir blåsta på betalning, den utfasade bilarbetaren som inte klarar omskolningen ja det är väl "problem" som inte är "stream" inom MP.

Det som bekymrar mig mest är dutteiduttandet i energipolitiken där jag ser att vi bygger upp vindkraft i känsliga områden i storformat samtidigt som vi har kärnkraftverken igång. På något sätt går mitt tänkande inte ihop i mitt närområde. Vet att det pågår en diskussion hur positiv man ska vara till vindkraft samtidigt som krav på mindre kärnkraft innebär med automatik högre elpriser. Nu är fokus att ställa om med högre skatter på väg för att få fler att använda kollektiva färdmedel men när prishöjning också sker i kollektivtrafiken tar detta ut varandra. Inget är direkt populärt eller ger röster.

Ett minskat transportbehov går säkert att lösas genom att en del grupper fått det sämre och blir sjuka och hålls arbetslösa med pysselsysselsättning på orten medan andra transporterar sig pendlande till höglönejobb i storstan. Men i gruppen lågaktiva behövs en viss tillväxt för att få trygghet och ekonomi samtidigt som de med säkra höglönejobb inte kan dra ner då de är uppe i "karriären". Vad som är "grönt" kan diskuteras men bättre att börja göra sig ovän i politiken för MP kommer ändå inte att kunna konkurrera med S och M i dörrknackning. Däremot att genomföra 250.000 samtal och det kan göras vid köksbordet, på tåget eller på fiket. Politik är att nöta och blöta inte bara på politiska möten medan livsstilen i övrigt är att smälta in i massan.