Tänk att ingen lärt sig något av André Gorz om " lönearbetets Peak" intervjuad i Sveriges Radio 9 juni 1998. Arbetet räcker inte åt alla mätt i antalet timmar , det handlar om kunskap, det handlar om robotiseringar, automatiseringar, standardiseringar, rationaliseringar, effektiviseringar, att allt mindre ägnar sig åt varuproduktion och för att få en rättvisa måste nån form av medborgarlön/basinkomst ge legitimitet att vi tillhör nån form av gemenskap i "lönearbetet".
Just 1998 lämnade jag partipolitiken för att hamna i ett "svart hål". Tio år fyllt med depressioner, fullt utanförskap, ingen delaktighet i samhället alls, allt hopp var ute trodde inte på nånting och hade antagligen varit sverigedemokrat idag om jag inte haft min politiska bakgrund att falla tillbaka på som "grön".
SD gjorde sin entré i varbergspolitiken 2006 och hade innan dess haft kontakt med sympatisörer till partiet dock inte de som är aktiva i SD idag. Det var en sverigedemokrat som hjälpte mig och en annan hemlös vid vår flyttning från en temporär stuga i en stugby då vi båda var bostadslösa och bodde i en stugby till en fastare nödbostad i centrum då. En "nödbostad" som jag fortfarande bor kvar i. Dock övertygade jag min andre hemlöse kamrat att rösta på MP i valet då jag deltog i valrörelsen 2010 och återigen stod på listan. Han blev också medlem i MP och behjälplig redan i EU-valet 2009 liksom jag redan då.
Vad gäller André Gorz och dagens arbetsmarknad visar att bara en av tio får jobb i fas 3 utan statligt understöd.och hälften upplever att de inte får rätt hjälp av arbetsförmedlingen. Teorierna håller alltså medan politikerna samfällt försöker dupera människor i "sysselsättningsfasen". Nu tror jag inte som SD att detta är invandrarnas fel för det hade sett likadant ut även om vi inte haft dem att skylla på.
Däremot vill jag skylla på alla partier som försöker ha någon form av av "arbetslinje" i sina övertygelser då den inte gäller alla då vi nått arbetslinjens PEAK. Det finns arbete men inte för alla, Det behövs naturligtvis byggas, läggas räls och ställas om till förnybart. Dock är frågan om vi ska låta dem göra det som redan har.
Ja järnvägar krävs nån form av arbetskraft som är specialiserad, men min farfar som byggde sitt eget hus med virke från trakten och med gedigna möbler som höll ett helt liv som min farmor bodde ifrån 1937-1979
hade nog ifrågasatt lite granna. Som lyfte sten för att få brukbar mark, där min farmor var ekonomen och tog hand om hushållet företrädesvis en stor del självhushåll.
Järnvägen där jag åkte som liten lades ner 1961 med rälsbuss till Ätran. Vid passerande av Ullared finns idag GEKÅS "konsumtionens Mecka" och dit kommer alla rullande och det växer fortfarande. Min farfars torp i Krogsered är sålt till en skåning som har det som jaktstuga och all växtlighet på åkern och i trädgården satt i träda. Naturen har tagit tillbaka det min farfar lånade och mina midsomrar är inte längre som i Idas sommarvisa då jag är urbaniserad stadsbo beroende av samhällets allmosor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar