Sen är väl frågan om inte partierna blivit broilerfabriker som producerar politiker som gör karriär och går vidare till andra karriärer ? Ja alla gör inte det. Det finns flera nivåer också och bakgrunden kan skifta. Jag blir mest förbannad över att lojalitet att följa allt i stöpt form anses vara något som ska präntas in och att förnyelse och fritänkande sätts på undantag utom hos partier som gått åt andra hållet. Jag läs Schlaug här där suktan efter regeringsmakt gör att KD lagt sig på arbetslinjen istället för det ursprungliga relationslinjen som en gång startade partiet. Arbetslinjen förenar samtliga riksdagspartier idag och gör dem tämligen gråa.
Sedan har vi röstproceduren att vart fjärde år ge bort sin röst och några få ska företräda och ibland missar kryssvalet då rösten tillfaller partiet och någon annan ska företräda mig. Istället lyckas någon annan bättre än mig och blir lycklig. Jag har trots engagemang och även som valberedare mest suttit på förlorarsidan. MIN kandidat lyckas inte nästla sig in och därav bildandet av mindre partier utanför etablissemanget som känns fräschare eller lobbyorganisationer där MIN kandidat får en fin post. Då blir jag lycklig!
Själv tror jag att jag passar bäst i gruppen opinionsbildare då jag vare sig funnit utrymme i parti eller intresseorganisation. Någon sa att jag passar bra för de små i samhället, de som inte hörs eller kan föra sin talan. Inte styrs av egenintresse att göra karriär. En som som står för hur verkligheten utformas i vardagen och som inte kör geografisk flykt med fötterna lika lätt som alla kringflackande karriärister. En hel del av dem är i Almedalen. Men varför ska jag dit? Jag har ju Varberg och Västkusten. Förresten startade min pappa sin karriär som journalist i ett torp på landet innan de bad honom komma in till stan där han blev fast anställd och jag blev till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar