![]() |
Per Bolund finanspolitisk talesman (MP) |
Missnöjet känns mest i socialförsäkringssystemet där MP känns för svaga att komma med något eget och därigenom vara ett stödparti för S. I mångt och mycket blir det S som får hålla i taktpinnen och MP försiktigt anpassar sig till att vara ett parti som pendlar till vänster ihop med V och till höger nånstans i mitten som ställer krav på S att "göra upp".
Medan MP har en bättre roll att sätta sig i förhandlingsposition lär Vänsterpartiet bli en svårare nöt. De ligger i sak närmare S av tradition. Men sett till vad som sker i andra nordiska länder är det ett vågspel att ha med både V och MP i en gemensam regering för S. Det kan bli problematiskt och V kommer att känna av inre spänningar medan MP mer kommer att agera bromskloss om de inte får igenom sina frågor.
Detta förutsätter naturligtvis ett annat parlamentariskt läge än idag ovan beskrivning. Det kan heller inte uteslutas plan B att alliansen låter valda delar bli sin egen av rödgröna krav.Om man är motvalls plan C låta SD sköta vågmästeriet och avgöra frågor vilket kan stärka alliansen på längre sikt inför valet och rödgrönt blir på kort sikt beroende av ett stöd man helst talar tyst om.
Hur vore det om inte S och MP satte sig ner och gav varandra vissa avsiktsförklaringar bara som en servive gentemot väljarna som har det rödgröna valsamarbetet i åminne och varför de inte agerar ihop denna gång när alliansen fortsätter att göra det. Kan det vara SD som är i vägen tro?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar