Framtiden känns oviss med röda kuvert

Om att se sig själv som äldre läser jag i Schlaugs: blogg idag. Det föranleder mig att fundera på hur dåligt jag förvaltat mina pensionrättigheter idag. Jag ser överlevnaden som min dagliga position och som en skräck att beblandas med människor som är äldre och mest tänker på sig själva.

Yngre människor kommer antagligen att tänka mer på sig själva än gårdagens generationer och sälja sig dyrt för att bli RUT-piga, sjuksköterska eller anlitas i professionens tjänsteservice. De har ju varit tvungen att utbilda sig mer än andra generationer gjort tidigare och vill ha bra betalt för sina insatser.

De jag känt som varit äldre är bortgångna ur tiden. Fyrtio-talisterna ser jag med förtjusning som idétänkare utifrån 68-generationen men lever som de är evigt unga med en konsumtionsmönster jag inte tror är vare sig ekologiskt eller socialt hållbart för kommande generationer.

Generationer som växer upp idag ärver i bästa fall den äldre generationen ekonomiskt och gör sig sedan bekväma. De som inte har något att ärva får kämpa sig fram och lära sig från början att inte ta saker för givet om framtiden. Där emellan de flesta som glider med i ingemanslandet där man tar det som det kommer förutsatt att de har utbildning och är någorlunda friska.

Nu är saker inte så som man tror, vill eller själv planerar. Saker händer, förändras och omgivningar är ett spel som kullkastar alla tidigare planer. Att drömma, ha visioner, tankar är inte fel men det värsta som finns är när fördomar, stämplingar av människor, undandragande av möjligheter kullkastar. Det är kanske det som gör att mitt röda kuvert som ramlade ner i brevlådan häromdagen såg tunnare ut än tidigare kuvert. Framtiden känns ovissare än på länge! Jag litar inte längre på samhället som det ser ut idag! Inte ett dugg!