Att leva på en viss ekonomisk nivå innebär inte att leva enligt regelboken. Ett utanförskap är betydligt mycket mer. Dels handlar det om vad man själv har lust, förmåga och tar ansvar för sin ekonomiska situation. Vad är absoluta måsten, vad kan man göra annorlunda och hur gör man?
Det första är: Lita inte på någon och bind dig inte vid någon du inte litar på. Det låter motsägande men vissa människor har förstört mina möjligheter genom svek. Andra har lett mig i frestelse och tredje har inte visat sig vara vänner då det krisar.
Det andra är: låna aldrig ut pengar eller gå i borgen och framförallt sätt dig inte i skuld själv och låna av andra. Det sista att gå i borgen för 25 år sedan gör att jag sitter med en skuld på 35.000 från kronofogden nu men har obefintlig inkomst. Vem vill umgås med mig? INGEN.
Det tredje är: Använd dina möjligheter att minska dina utgifter och köp inte första pryl bästa för att någon annan tycker det. Maten kan nedbringas till ett minimum om man handlar rätt och är händig i köket. Jag har fått mycket bl.a. kläder, möbler, husgeråd m.m. som ändå skulle slängas.
För det fjärde: Upptäck i livet vad som är gratis och sätt värde på det och värdesätt det lilla som kan ge så mycket. Undvik riskabla projekt som spel och lotterier, dryckenskap, folk som drar iväg dig på onödiga resor du inte är beredd på. Det kan sluta ändan i förskräckelse. Ta hellre små vardagsturer i din närhet.
Ja det är några axplock för att stålsätta sig i utanförskapet som ensamvarg. Många har säkert någon eller några att anförtro sig åt men jag har testat det mesta i överlevnadsmiljöer och vill inte testa mer. Gör jag något vettigt ska det inte ha med utanförskapet att göra utan ge utdelning :vinst som det fula ordet heter och den vill jag behålla själv, alldeles själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar