Jag ställde upp för MP på tre listor och nivåer och är ännu mera övertygad miljöpartist idag(?) samtidigt har vänsterpartiet ökat i anseende. Även S (trots allt)har en förskjutning åt det positiva hållet men ser inte nämnvärd skillnad på S och alliansen i grunden.Centern är fortfarande det borgerliga parti jag står närmast och det är framför allt mina åsikter gentemot moderaterna som nu skiljer sig.
Det är mycket möjligt att jag inte känner någon samhörighet med ett "statsbärande parti" och tyckte lika illa om S när de var "statsbärande". Möjligen gillar jag ett svagare mer hanterligt S som får omöjligt att bilda "egen" regering igen. Nu tvingas de att bilda allians med någon eller några.
Virrigheten inom S samtidigt som alliansen har ett fast grepp om regeringsmakten gör att mer ideologiskt mer rödgröna växer fram som motpol till arbetslinjen och tillväxt till varje pris. En repris på "rödgrönt" tror jag inte på inför nästa val.Snarare ett S som är skiträdda för att MP ska bli inte bara stödparti utan också regeringsparti med alliansen samtidigt som de lika gärna kan vara en bastant rödgrön opposition ihop med V gör politiken intressant.
S måste hitta sin egen roll och förhålla sig till rödgrön nydaning samtidigt som de ska övertyga alliansväljare att de är bättre på att sköta landet. Det kräver mer kreativt än att släppa "juholtare" och en stram tråkig Waidelich i tv-rutan som låter som en bankman. Miljöpartiet kan hamna under inre tryck från "fundisar" när partiet växer att inte föra "realospolitik" men jag tycker att några symboliska uppgörelser med alliansen ändå måste till före 2014 för att inte bli som V. De är ett mer renodlat rödgrönt parti som på pappret driver på och har lösningar på allting(tror de) men som har vänsterns bästa före landets. Det kräver nån gång "breda lösningar". Där ligger MP bättre till när S är på dekis och har identifikationsproblem !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar