MP glufsar efter makt!

Läser ett inlägg på Anders Wallner partiskreterare (MP) nätsida här att Miljöpartiet utgör den "tredje kraften" i svensk politik. För att utgöra en sådan kraft innebär att denna kraft inte bara bildar kil mellan de båda traditionella blockens största partier utan också i några fall är näst största parti och helst blir det största. Miljöpartiet har ganska jämna siffror sett över landet och där skiljelinjen egentligen mest går vilka som samarbetar i grågrönt till vänster eller grågrönt till höger. Det kallas maktpolitik.

Ideologiskt har Miljöpartiet lämnat över till andra att försöka bilda skola. Visserligen tillhör partiet en grön internationell rörelse men partiet spelar mest möjliggörare i politiken än stilbildare för den gröna politiken i sak. Att satsa på spårburen infrastruktur kräver ett visst uttag av nya naturresurser, skattemedel och finansiering som bygger på tillväxt. Bostäder ska byggas om i miljonprogram och nedslitna skolor ska ges stöd. Lärarna ska få en Vip-pool för bättre status vilket kräver att andra grupper avstår eller finansierar. Vad som är "tredje kraft" kan låta diffust med 10 % av väljarkåren men det är när en majoritet av riksdagen eller i kommunerna går med på kraven som de kan genomföras.

Att både vara opposition och att möjliggöra kan te sig problematiskt. När MP hade sin vårproposition var den mesta kritiken internt att MP gått med på RUT-avdraget och inte så mycket på restaurangmomsen som fanns med som något partiet vill sänka, Nu när de stora snabbmatskedjorna välsignar detta lär nya våndor uppkomma i det "kvalitétstänkande" MP. Skälen är FLER JOBB och inte bättre mat. Men som sagt ideologisk pedagogik tillhör inte miljöpartiets paradgren numera utan var partiet kan spela en maktpolitisk roll.