Har varit upptagen med ett studiebesök på en arbetsplats jag var för tio år sedan då jag blev av med både a-kassan och sjukkassan efter nio månaders "aktivitetsgaranti". Efter många samtal gick jag med på ett studiebesök att återvända till platsen där jag bara har dåliga minnen. Inte mycket hade förändrats på det stället och de som var chefer då fanns kvar några stycken men inte folket jag arbetade ihop med. Verksamheten var ungefär densamma och vi kom snabbt fram till att inte mycket var nytt för mig och jag hade gjort mitt på samma ställe. Aktivitetsgarantin ersattes som bekant av en ny regering efter valet 2006 av jobb- och utvecklingsgarantin något jag aldrig kommit i beröring med. AF har nu kravet på mig att jag först måste arbetspröva för att ta del av deras resurser då jag är ett okänt kort för dem. Jag tillhör inte gruppen asyl-flyktingar, äldre, psykiskt och fysiskt handikappade eller missbrukare under behandling vilka ges särskilda stöd och insatser. Jag tillhör arbetslinjen men där matschningen verkar vara oklar. Fel kön, fel ålder och politiskt aktiv - försatt i träda verkar varit både S-regeringar och alliansregeringens lösning på problemet. Vad göra? Konstaterar att oppositionen just nu är försatt i att stoppa utförsäkringar och höja statusen i fas 3 och sittande regering frenetiskt försvarar arbetslinjen för att upprätthålla ekonomi och välfärd. Alltid något!
Under tiden engagerar jag mig i att lösa världsproblemen och ser två bloggar idag som väcker intresse: Schlaug och trulpen som med sin tillväxtkritik hur vi löser den gåtan kommer fram till samma slutsats. Miljöpartiet verkar slukade av det parlamentariska systemets ständiga kompromisser där allt likt Mäster Skräddare bara blir en tumme när riksdagsgruppen malt igenom sina förslag. Nu när det diskuteras klädkoder kanske denna film är lämplig för riksdagsledamöterna för grönt syns mest bara i slipsväg där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar