Jag gör en rannsakan över vad blev det av MINA frågor efter att stått på tre listor inför valet och vad får det för konsekvenser för fortsatt engagemang i miljöpartiet. Många tycker jag är en "gnällspik", "en föredetting" och borde gå över till ett annat parti. Förmodligen är de flesta av kritikerna i beroendeställning till partiet och ser mig som ett hot mot sina egna åsikter. Men vad står jag egentligen för? Jag känner mig motarbetad att fått komma till de kongresser och arrangemang som drivs i partiet på den högre nivån och där träffa många jag har som fb-vänner.
1. Riksdagsvalet: Min inställning var att det redan från början var "kört"med en rödgrön regering men ville gärna driva frågor som Sverige ut ur Afghanistan och en betydligt hårdare kärnkraftsavveckling och stödjer naturligtvis motståndet mot Förbifart Stockholm. MP på riks var bundna vid en rödgrön regering, Afghanistan-frågan kompromissades bort och i kärnkraftsfrågan får partiet inget gehör ens för att ställa av två aggregat. Rödgrönt är inte regering utan opposition vilket jag också räknat med. Således totalfiasko för min inställning och vet inte hur hanteringen av förbifarten går men planerna är iaf inte stoppade kanske försenade.
kommentar: Förmodligen kommer jag inte mer att kandidera på någon riksdagslista i nästa val då jag anser att miljöpartiet inför valet 2010 saknade politisk hållbar ställning i regeringsfrågan. Alla visste att språkrören skulle avgå men om de var ministrar fanns inte detta kravet. Mona Sahlin är också borta som var miljöpartiets statsministerkandidat vilket gör att MP sitter i båten nu när S har valt en ny partiledare. MP har delvis legitimerat att Maud Olofsson sitter kvar som näringsminister då även hon byts ut nu som partiledare. MP har också tagits över av en yngre generation som ser även de som bor i mellanstora städer som lantisar. Jag finner därför att mitt engagemang inriktas på de lägre nivåerna region och kommun där rikspartiet inte når och där MP får agera som de vill OM jag skulle vara intresserad.
1 kommentar:
Är det verkligen så illa, detta med förakt för lantisar i mp? Inom vänstern och Centern har föraktet för landsbygden fått fullt genomslag, begripligt när det gäller vänstern som har svårt för materiella frågor och istället fokuserar på en aspekt fördelningspolitik för industriarbetare och urban tjänstesektor, obegripligt när det gäller Centern men säljer man ut nationell jordbrukspolitik och därmed välfärdsstaten som byggde på alliansen mellan bönder-landsbygd och arbetare-staden (vänsteridioterna förstår aldrig det där med klassallianspolitik och grunden för demokratisk välfärdsstat, mp inte heller) då blir inget annat än att reducera landsbygden till företagare och nyliberalism över som överför makten från landsbygden till storstaden. Man skulle kunna tro att fältet låg öppet för mp i och med detta, men på dig låter det inte så och inte om man lyssnar till Hans Sternlycke heller som är särskilt oroad för grön ungdom. Vi i miljörörelsen kan glädja oss åt motsatsen, växande intresse för lantisar, inte minst småbrukare och alla som arbetar praktiskt i naturbruket, miljörörelsens viktigaste allierade. Det tycks bjuda upp till storm mellan oss i miljörörelsen och mp.
Skicka en kommentar