Avveckling med förnuft!

Läser en debattartikel av Jytte Guteland avgående förbundsordförande i SSU att S bör ta ledningen om att avveckla kärnkraften. Mycket i artikeln ägnas åt IF Metall:s hållning som det mest kärkraftspositiva förbundet inom LO och dess inställning.

Själv var jag 1980 facklig förtroendeman på en arbetsplats och som sådan delade ut "linje 2" valsedlar medlem i just fackförbundet Metall. Jag röstade på "linje 3" och ett halvår efter engagerade jag mig i rörelsen för bildande av ett ett framtids- och miljöparti i Sverige.

Att svenska folket i gemen tillhör jag minoriteten som vill idiotavveckla och SOM-institutet som har bra koll på läget har statistik över svängningarna i opinionen över åren. 1999 då Barsebäcks första verk ställdes av fanns det en opnion för och 2005 när andra verket ställdes av en svängning mot att avveckla.

Jag förmodar att trenden idag pekar för en försiktig avveckling av något enstaka verk sedan satsning på förnybart kommit igång men att osäkerheten vad gäller elförsörjning, elpriser och vad som händer i Tyskland är ganska stor.

Vad gäller "sysselsättning och välfärd" finns i ex. riksdagens mest kärnkraftskritiska parti som vuxit lite de sista åren miljöpartiet en hel del tillväxtkrav som inte är förenligt med mina krav på en snabbare avveckling. Då ska också klimatmål och inriktning av fossilt inrymmas. Även GRÖN TILLVÄXT kräver el och energi.

Det är inte oproblematiskt att samtidigt ställa krav på ex. fler lärare för ökade kompetenskrav till jobben, avskaffa barnfattigdom då alla ska ha likartad försörjnings och konsumtionsförmåga och infrastruktursatsningar som lägga räls för höghastighetståg utan att minska transporterna och bygga om i miljonprogram samtidigt som bostadsbristen ska byggas bort.

Inte minst kravet att ta bort vindkraftsvetot från miljöpartiet på riks står i kontrast till "mitt" lokala miljöpartis frenetiska motstånd mot att bygga ut vindkraft i min redan hårt belastade kommun där kärnkraftsindustrin dominerar samtidigt som kommuner med hög användning inte gör någonting eller obetydligt för att öka sin självförsörjningsförmåga av el- och energi.

Idag består regeringen av fyra allianspartier och det finns en splittrad opposition. Både S och MP befinner sig i ett läge att de har V till vänster och SD till höger som var och ett har en roll att spela om de får det. Det finns ingen realism att om rödgrönt med V blir större än alliansen med SD som mellanparti att de kan bilda regering.

Vad gäller enbart energipolitiken står sannolikt IF Metall närmare alliansen än vad S står MP. Frågan är om detta fackförbund kan bidra med någonting som löser knutarna framöver och om inte kärnkrafsavvecklarpartiet MP slår knut på sig själv att lova allt till alla utan uppoffringar bara för att vilja sitta i en regering.