Läser en utmärkt artikel av Birgitta Rydberg (fp) sjukvårdslandstingsråd i Stockholms läns landsting i SvD angående ökad patientmakt och valfrihet inom framför allt psykiatrins område. Jag har dels praktiserat inom psykiatrain, umgåtts med människor med anknytning till psykiatrin och varit politiker i en primärvårdsnämnd på 90-talet bland annat.
Valfrihet är inte bara till för dem som är friska. Valfrihet är till för dem som saknar de friskas valfrihet att inte alltid kunna välja. Därför är det av stort värde att det förs en diskussion om ökad valfrihet där det mest förekommer förvaring och terapi. Olika lagar bl.a. LSS kom till för att hjälpa människor ute i det fria och klara sig i ett allt mer komplicerat samhälle men det finns all anledning att det finns politiker som vet hur den dolda verkligheten ser ut och inte bara lyssnar på högre tjänstemän på sina möten innan de fattar beslut.Verkligheten kan te sig annorlunda för den som är frisk men "att sköta sig själv" och vara bunden till institution kräver inlevelse, empati och medkänsla. Nedan citat ur artikeln.
"Vi vet också att patienter nekats byta mottagning eftersom de anses ”tillhöra” en viss psykiatrisk klinik. Förvisso finns ett geografiskt områdesansvar inom psykiatrin, men detta är ett ansvar för vårdgivaren i det området att erbjuda vård – inte någon begränsning av patientens valfrihet.Orsaken till bristande valfrihet kan alltså vara att vi har haft ett otydligt och föråldrat regelverk. Vi vet också att patienter nekats byta mottagning eftersom de anses ”tillhöra” en viss psykiatrisk klinik. Förvisso finns ett geografiskt områdesansvar inom psykiatrin, men detta är ett ansvar för vårdgivaren i det området att erbjuda vård – inte någon begränsning av patientens valfrihet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar