Läser ett mycket kritiskt inlägg från en blogg kallad ANT(i) oberoende systemkritisk läs här. Kontentan är att miljöpartiet tycks ledas av "historieförnekelse" och att 80-talisterna tycks ta över med sin samhällsyn utifrån sin världsbild. Jag håller med om att fredsfrågan, kärnkraften, synliga miljöfrågor nedprioriterats men att andra nyrörelser kommit fram som är intressanta ur grön synvinkel. Vi ska inte heller förglömma internets folkliga genombrott där vi reliker är kastade på sophögen med direktaktioner, plakatpolitik och uppvaktningar med namninsamlande till fots. Hänger man inte med på nätet adjösning good bye!
Miljöpartiet som blivit ett gångbart parti som andrahandsval gör partiet sårbart då det finns uppvaktningar från både höger och vänster att fånga in partiet i systemet och neutralisera partiets gröna fåra. Det är sannolikare att partiets karriärister sugs upp än att det blir ordentliga överenskommelser för grön systemförändring. Det krävs mer, Miljöpartiet som så sent som förra kongressen uppträdde som en rödgrön filial och draglok för Mona Sahlin har fått sig en näsknäpp.
Upp nu dyker alla som "ska ta över" och risken blir att en del lämnar men också att andra kommer till. Vad gäller intressanta betraktelser vill jag nämna strötankar och sentenser och Cogito den gröna tankesmedjan som inspirationskällor för "systemkritik" och förslag till framkomliga vägar. Jag själv är ytterst kritiak inte minst på miljöpartiets interna organisation som är omöjlig att förstå sig på för både gamla stutar till medlemmar och nya försiktigt sökande,
Är du inte lotsad in i genom en stor lokalavdelning eller Grön Ungdom kan det vara svårt att hitta ingången. Det är mycket att hålla reda på och det kanske inte alla har tid med, lust med eller saknas det intressanta diskussionsmöten på den lokala orten där "byråkratfrågor" inför kf tar mycket av tiden
1 kommentar:
ANT[i] är en seriös tidskrift grundad 2005 - och inte en blogg. Korrigera, tack.
Skicka en kommentar