Vänsterpartiet begåvades med LO-ordföranden på sin kongress. Ett taktiskt bra utspel tycker jag. SD knaprar LO-väljare och S räcker inte till. LO behöver V:s stöd och inte minst S behöver det inom LO.
LO är heller inte det starka förbund det en gång var och vad de gör och säger märks knappast i media längre. Detsamma får man väl säga om Vänsterpartiet som släppt fram en regering som driver högerpolitik.
Det finns två vägar att gå för V. 1) att själva ingå i regeringen och kanske förpassa L som aldrig skulle acceptera detta in i den liberal-konservativa oppositionen 2) att i ett strategiskt läge väcka misstroende och få till ett nyval.
Det finns radikalare delar som talar för att när droppen är lagd att fälla regeringen men Jonas Sjöstedt vet sig tycka att alternativet är sämre. Då faller all kritik platt mot vad nuvarande regering gör och V framstår som tandlösa.
Vad händer om en nyväckt allians uppstår i dimmorna? Det är sämre enligt V men skulle det vara det för C och L som INTE ingår i nuvarande regering men före 2014 gjorde det. V skulle säkert göra göra ett bättre valresultat vid ett nyval men S och MP skulle antagligen drabbas av katastrofsiffror. Vad har de levt upp till?
V utgår från att en regering som driver högerpolitik är bättre än alternativet en ev. alliansregering som samarbetar med S och MP? Jag förstår i så fall inte skillnaden eftersom bollen ligger hos C och L i det läget.
Vad gäller den konservativa biten SD, KD och M skulle den i vissa lägen ha chans till egen majoritet men kom ihåg att de gått fram med tre skilda budgetar i höst som skiljer partierna ganska kraftigt åt. Om det skulle bli en sådan majoritet så är det sannolikt för att både C och L anses gjort för kraftigt vänstersväng med den regering som sitter och de själva inte är med. Inte för att V anser just denna "blå-bruna" regering skulle vara ett alternativ som är värre. En hypotetisk regering.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar