Hon tog upp hur hon själv marginaliserades i sin roll av karriärpåträngande bufflar som idag är kända namn och heltidspolitiker.
Det finns ett sätt som de tar sig fram sa hon. De infiltrerar MP genom specifik kunskap och att gå in i organisationer men är egentligen inte gröna. De kunde vara sossar eller moderater vad som helst.
Att vara specifikt proffs att ta fram underlag är tjänstemannarollen medan lekmannarollen är politikern. Idag har byråkrater, uppkomlingar och karriärister tagit över med ambitionen att politiken ska bli deras levebröd.
De har inga ambitioner att gå tillbaka till något arbete de vill nästla sig vidare i karriärstegen eller iaf bita sig fast där de befinner sig.
Arbetslivet är idag en färskvara. Folk ska kompetetenshöjas, vara flyttbara, vara friska, aldrig vara nöjda med sin situation vilja sträva vidare, ständigt gå vidare.
På vägen sker naturligtvis konflikter men för att nå positioner gäller det att slicka uppåt, skaffa kompisgäng i politikereliten och att om det så vore använda alla medel för att undanröja motstånd.
Media har blivit en viktig faktor och som motvikt finns sociala medier. Dessa broilers som internt manövrerar sig fram är inte speciellt kommunikativa.
Om de på twitter har många följare utmärker de sig själva med en benägenhet att inte vilja följa andra. På Facebook att helst ha fb-vänner som tycker som de själva att helt enkelt omges av ja-sägare.
Till de etablerades försvar kan det uppfattas som att SD är ännu värre.Nu är det ju så att ju större partier blir ju mer lika blir de maktens etablissemang.
När övriga flockar ihop sig mot yttre hot som att inte givna spelregler gäller så gaddar de ihop sig.
Mest sårbar blir ju då MP som kom in politiskt genom att vilja bryta blockpolitiken för att föra in en annan dimension. Till slut blir befästande av maktintresset viktigare än det de kom in för att genomföra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar