< div id=”header ”>< / div>

tisdag 29 november 2016

Den gröna ideutvecklingen förs inte av parlamentariker de är fast i dagspolitiken !


Finns det en grön ideologi Birger Schlaug djupdyker i sin blogg med intressanta frågeställningar om detta.

Det finns massor av argument varför det inte skulle finnas det och också underlag för ett grönt parti.

När det i DN skrivs en artikel av åtta kvinnliga kommunråd som bemöter oron hos fd språkrörsfossiler uppfattar jag dem som socialdemokrater. Det MP som bildades gjorde det inte som socialdemokratiska utbrytare typ vänsterpartiet. De gjorde det som systemkritiker för en ny grön dimension i politiken.

De som skriver utgör för att den nya dimension är genomförd och nu gäller det bara att göra verkstad av detta. De var barn och unga då och är nu beslutsfattare.

Birger i sitt blogginlägg


"Gröna i maktställning är inte intresserade av ideologisk utveckling. På så sätt kan man helt rått hävda att den makt som t ex MP vunnit i samband med budgetsamarbete - jag var språkrör då och kände av det - med tidigare socialdemokratiska regeringar försvagat partiets ideologiska utveckling.

Det fortsatte med blockpolitikens krav på strömlinjeformad politik som inte skulle skrämma väljare från blocket. Och förstärktes när formella maktsträvanden plötsligt omvandlade Miljöpartiet till ekomodernismens främsta företrädare. Vilket man faktiskt är idag om man utgår från vad partiledande företrädare säger och skriver. Man är det - om man utgår från vad partiföreträdare (inte partiprogram) - som Miljöpartiet bildades för att bekämpa."

Jag ser tre riktningar inom Miljöpartiet alla tre tappar terräng

1) S är banerförare och utan S ledarskap kommer även MP att falla pladask. Det är ju tack vare S som MP sitter i regeringen inte tvärtom. Förutsättningen för att få igenom gröna förslag är genom S-samarbetet. Vem vinner på detta? Socialdemokraterna naturligtvis.

2) V leder den rödgröna kritiken. Framförallt ser jag att de fyras gäng i MP och debattörer i fb-gruppen Grön Omstart fastnar i ren argumentation med ren vänsterkritik och inte med grön systemkritik. Missnöjd över läget men vad är förslagen att åstadkomma något som leder framåt mer än ökad motsättning till maktens företrädare? Vinnare V som konstaterar att det finns splittring i MP och anammar mycket av deras åsikter.

3) C leder utvecklingen som tredje kraften. Om vi bortser från andra partier har C en nyckelroll i svensk politik. De är det enda partiet med kraft som kan driva alliansen att bli grönare. De skulle kunna vara en partner i en blocköverskridande regering. De har en historik som tilltalar gröna genom sitt kärnkraftsmotstånd och mot Öresundsbron samt inte minst som tidigare stark folkrörelse. I många mindre kommuner är C stabila och starka de driver visionär pragmatism och har lätt för att fånga gröna frågor. När MP sitter ihop med C i samma koalitioer lokalt är de C som syns mest och MP kommer i bakvattnet. Vinnare centerpartiet.

Vad behövs för grön framgång?


Miljöpartiet bör för att nå framgång eller ännu värre slippa ramla ur riksdagen nästa val skapa en FÖRSTÅELSE och INSIKT att dessa tre grupper är viktiga för Miljöpartiets egen gröna utveckling. Den finns inte idag. Den har slukats av uppslukandet av vad regeringen och riksdagsgruppen sysslar med. Eller lokalt att de valda springer på olika möten.

Något som absolut inte finns eller hinnes med i dagens miljöparti är en ideologisk ideutveckling. Allt handlar om dagspolitik och trender. Inte särskilt långsiktigt hållbart. Att se bortom valet 2018 saknas.

Inga kommentarer: