Läser då en blogg från en socisldemokrat Björn Alvebrand som bloggat lite vist om Miljöpartiet Ja hans blogg finns här.
Förr eller senare brukar partier som hänger sig kvar hamna i regeringen och på något konstigt sätt har inte Vänsterpartiet hamnat där. Som grön tycker jag att de borde fått chansen också. När jag hörde Jonas Sjöstedt bli intervjuad skulle jag tänka mig att V hade varit en tillgång nu när MP ändå är ett annex till S och inte det obundna partiet utanför vänster- och högerskalan jag själv var med om att grunda. Partiet med en egen grön dimension som jag sprang ute i skolorna och propagerade för.
"Miljöpartiet är det andra partiet som nått regeringsställning – det första var Kristdemokraterna som vi vet lyckades trassla sig in i maktens korridorer med hjälp av Centerpartiet i valsamverkan – låt det stanna därvid då vi vet att det finns ett domedags- och högerextremistiskt parti som suktar efter den maktställningen också"
Vad gäller sakpolitiken har Miljöpartiet haft sin styrka i att vara sammanhållet kring frågor i den gröna dimensionen vilket luckrats upp rejält sedan bindningen till det stora S-partiet blivit allt starkare. Själv tillhör jag en kommun där det är mer blått i MP liksom i regionen. Men med uppluckringen av det gröna har det blivit en handelsvara som passar in både till höger som vänster utan att göra så mycket väsen av sig. Regeringsduglig heter slagordet.
"Miljöpartiet har länge betraktats som ett enfrågeparti – i andra olika sakpolitiska frågor än miljö- och klimatfrågor har de dansat än hit och än dit och lika ofta har det dansat i diket."
Genom Isabella Lövin har miljöpartiet fått en ledare och språkrör som passar in i den socialdemokratiska framtoningen. Men frågan är om ett parti som bara enligt Sifo har 2,1 % kärnväljare var de rörliga väljarna ska komma från? S krymper hela tiden och deras väljare vill nog maxa det partiet.
"”– Sverige behöver ledare som är beredda att lägga ner plakaten och förenklingarna och göra det som är bäst för landet, bäst för världen. Steg för steg. Reform för reform. Tillsammans.
Sverige behöver inte fler populister. Vi behöver fler som vill ta ansvar”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar