Kan politikerna lösa arbetslösheten frågar sig piratpartisten Christian Engström i sin bloggserie om Basinkomst.
”400.000 nya jobb” utlovade Centerpartiets dåvarande partiledare Thorbjörn Fälldin inför riksdagsvalet 1976. Det är 40 år sedan, och han vann det valet. Men inte dök det upp några 400.000 jobb som löste problemet med arbetslösheten.
I varje valrörelse sedan dess har olika politiker från olika partier upprepat vallöftet om att skapa massor med nya jobb. Det är i och för sig inget fel med det. Det faktum att det inte finns jobb åt alla som vill ha och behöver det är ett av de största samhällsproblemen, både i Sverige och de flesta andra länder. Så det är rimligt att politikerna pratar om det.
Men sanningen är att det inte finns så mycket som politikerna kan göra för att skapa jobb, i synnerhet inte på kort sikt. Hade det funnits det hade de redan gjort det. De har haft åtminstone 40 år på sig, men drömmen om att det plötsligt skulle skapas hundratusentals jobb är lika aktuell — och lika avlägsen — idag som den var på Fälldins tid. Vi har 370.000 öppet arbetslösa idag. Under överskådlig framtid kommer vi fortsätta ha många hundratusen människor i yrkesaktiv ålder som inte kan försörja sig på egna inkomster, vad politikerna än hittar på.
Mot den bakgrunden måste vi ta upp diskussionen om garanterad villkorslös basinkomst för alla som inte kan försörja sig på annat sätt. För det är mycket troligt att problemet med arbetslösheten kommer att öka snarare än minska."
Datorisering, automatisering, effektivisering, ändrade konsumtionsmönster, längre hållbarhet, internationell konkurrens ja mycket har hänt sedan Fälldins tid och frågan är om det är mer jobb vi vill ha och inte mer fritid. Hinner vi med allt vi önskar och är inte människor idag en förbrukningsartikel?
Behöver vi hjälp med att plocka ner våra varor vid stormarknaden? Behöver vi någon service på stan mer än laddarstation för mobilen som sker automatiskt? Är det inte så att vi betalar för servicen vid något fik om vi träffar på någon vill ta en kopp kaffe eller bara läsa tidningen?
Således är det mest tjänster vi efterfrågar mer än varor och förbrukningsartiklar. Vi kan visserligen kräva större och större utrymmen när vi går och handlar. Men en hel del kan göras via nätet idag även om det går en strid ström till konsumtionens Mecka : Gekås.
Det som finns i de större orterna öppnar snart filial i de mindre orterna av konsumtionsprodukter. Dagligvaruhandeln har ett antal kedjor som konkurrerar på ett antal platser. Förr var bilen ett sätt att mäta om det går bra för Sverige, sedan när Ericsson var i ropet blev det mobilen. Idag är det konsumtionen rätt och slätt oavsett.
Är det arbetet som är skattebasen? Nej det är momsen och punktskatter. Många av arbeten är s.k. bidragsjobb de finansieras via staten alla betalar moms och när någon säger att försörjningsstödet inte ska gå till alkohol går den största punktskatten just hit plus moms. Dubbelmoral alltså många med försörjningsstöd har faktiskt också annan inkomst.
Försörjningsstödet går också till lokal konsumtion i högre grad än den som tjänar en slant som har råd att spendera pengar att åka utomlands vistas där och lägga sin konsumtion på annat ställe. Ändå ses socialbidragstagaren som en kostnad i kommunens budgetar medan höginkomsttagaren som en tillgång som kan lägga mer i skatt.
Oavsett hur bra en kommun går och hur många bra inkomstbringande vinstföretag en ort har finns det ändå en arbetskraftsreserv som snurrar omkring. Jag har haft Ringhals som vinstbringande företag hela dess liv i min kommun. Inte fan har jag fått nåt jobb där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar