Behövs det en översiktsplan för sociala hållbarhetsmål i Varberg? I en kommun där det mesta är delegerat till tjänstemän att avgöra i socialnämnden och ointresserade politiker så blir detta bara jobbigt .
Mycket riktigt kan det bli en "hyllvärmare" som ledarskribenten Maria Haldesten skriver i HN om det inte följs upp och anges mål med. Är det inte med i lagstiftningen och finns det inga riktade pengar så är det mindre intressant.
Att det nu etableras med sociala kontrakt i kommunen där 10% av Varbergs Bostads AB ska avsätta visst antal lägenheter även i nyproduktion är en bit på vägen. Att bara avsätta 10% i det bestånd som finns gör ju att de mest oattraktiva lägenheterna "dumpas" till socialtjänsten att besätta och avgöra.
Det fanns och finns redan förturer i VBAB av olika skäl men det gäller s.k. vanliga kontrakt där bostadssökande redan står i kön. Boendet är det mest primära vad gäller sociala hållbarhetsmål anser jag.
Det finns ett flertal personer som jag känner som haft en bostadsrätt fallit rakt ner i systemet av olika skäl och i dagsläget inte är vatten värda i samhället. Till skillnad från andra har de kanske sluppet långt gående skulder inte aktuella för skuldsanering och har inte gjort bort sig hos VBAB bostadsbolaget med störningar och skulder.
Vi kan nog förvänta oss flera som faller igenom den vägen i Varberg. Det finns även de som av olika skäl redan prövat VBAB med misslyckat resultat och får gå omvägen via sociala kontrakt då de inte klarat sitt boende.
Det pratas om att skydda barnfamiljer. En intressant grupp då den sträcker sig över tid och det är när familjen löses upp som problemen lär komma. Även här känner jag lyckliga familjen som rasat , skilsmässa och barnen börjar bli stora och någon part i familjen faller igenom hela skyddsnätet.
Det finns olika stadier genom livet med olika passager möjligheter och svårigheter. Vi kan inte jämföra var man ligger socialt till utan att se till ålder och generationer.Många vill gärna ha ekonomi som en vuxen, må som en tonåring och vara vis som en pensionär vid 50. Men det är ofta där problemen uppstår rejält.
Ofta har jag en känsla att den politiske karriäristen oftast är på topp när hen är i fertil ålder och själv har egna barn i låg ålder. Det ger status och framtidstro. Det är ju att skydda barnfamiljer som står mest i ropet när det gäller vilka hemlösa som ska skyddas främst. Barnen har ju klasskompisar och skolkamrater och där ska det vara harmoni.
Sociala hållbarhetsmål som jag ser det kommer främst att utgå från två huvudmål: 1) att garantera barnens bästa 2) att de som faller ur ramen till stor del kommer att omfattas av sociala kontrakt. Resten kommer inte att hinnas med eller göra djupgående analys kring. Det får bli som det blir.
Varberg har en socialförvaltning jag anser är lagstyrd i minsta detalj och det är inte ovanligt att enskilda gör överklaganden. Arbetsmarknadsenheten i Varberg flyttades för några år sedan från kommunstyrelsen till socialnämnden och mer intressant är väl att det görs en analys hur det utfallit till det bättre eller sämre? Egenförsörjning är ett mål men AME ser det som ett VILLKOR att arbeta för att få försörjningsstöd.
"•Minska gruppen unga vuxna med behov av försörjningsstöd och arbetsmarknadsinsatser för att möjliggöra egenförsörjning genom ökat samarbete med reguljära marknadsaktörer"
När det talas om sociala hållbarhetsmål så kanske inte socialnämnd och kommunstyrelse är inkompententa men oberäkneligheten i samhället är sådan att de utsatta grupperna måste först få en nationell garanti om de ska kunna efterlevas lokalt vilket till stor del inbegriper pengatilldelning också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar