Tommy Rydfeldt (FP) har i ett välformulerat inlägg gett nytt bränsle åt Decemberövenskommelsen. Den bör rivas upp och lösare uppgörelse bör komma till stånd.
Jag ska ge kommentarer på det han skriver i sin blogg.
"I juni fattade riksdagen beslut kring regeringens tilläggsbudget. Det blev något av parodi på demokrati då endast två ledamöter röstade för alliansens reservation. Övriga ledamöter från allianspartierna la ner sina röster."
Min kommentar: Alla kom nog ihåg Finn Bengtsson moderaten som blev huvudfigur i sammanhanget. Ingen tänkte nog närmare på att SD faktiskt lade ner rösterna i slutvoteringen. Således hade rödgrönt ändå vunnit voteringen utan Vänsterpartiets hjälp.
"Men en situation där oppositionen opponerar men i slutändan inte röstar för sin ekonomiska politik, för man är rädd att vinna voteringen, är inte möjligt att ha i längden. Speciellt inte de åtta år överenskommelsen gäller.
Det gör i praktiken Sverigedemokraterna till det enda oppositionspartiet vilket är mycket olyckligt."
Min kommentar: Fokus ges främst på två partier i decemberuppgörelsen. Att V tvingas in i samarbete med regeringen och stort fokus läggs vad de lyckas klämma in mer än vad regeringen själva lägger. Syfte naturligtvis att V SKA exponeras och regeringen är BEROENDE av dem. SD ges ännu tydligare roll att de ska hållas utanför helt och således blir det ENDA oppositionspartiet.
"Samtliga partier i riksdagen borde sätta sig ner och diskutera vilka spelregler som skall finnas men inte reglera hur partierna skall rösta i olika situationer.
En sådan överenskommelse kunde innehålla ett löfte från regeringen att inte lägga in en massa ärenden i budgeten där man oftast saknar majoritet utan låta riksdagen avgöra dessa ärenden var för sig och låta budgeten bli mer av ett tabellverk.
Oppositionens löfte tillbaka skall då vara att ställa upp och förhandla när regeringen kallar."
Min kommentar: Samtliga partier? Det är väl redan på förhand så att SD dömts ut att inte få vara med alls då de saboterar men naturligtvis ska en inbjudan till dem även finnas med. Spelregler är inte heller samma som partipiska vilket idag är fallet och ett värde i sig är också att få med sig SD på spelreglerna. I frågor som är smala i budgetsammanhang skulle man kunna låta riksdagen avgöra. Exempel är ju att MP i regeringen eller S i regeringen först kompromissar sig samman. Men en del frågor kan ju faktiskt riksdagen få avgöra vilket ger en tydligare bild av vad väljarna faktiskt röstat fram.
"En situation där man förhandlar sakpolitiken fråga efter fråga öppnar upp för en bättre politik som också stämmer mer överens med vad väljarna röstade för 2014.
Det finns en ökad irritation hos medborgarna, och speciellt alliansens väljare, att man inte är en opposition. Det blir ett problem för alliansen i valet 2018.
Väljare kommer ställa frågan om en röst på ett alliansparti innebär att man kommer rösta för sina förslag eller lägga ner rösten?"
Min kommentar: Även om situationen hade varit den omvända hade det varit stor irritation på vänstersidan att inte kunna agera som opposition utan en uppgörelse från dec 2014 agera på visst sätt. Det sker förändringar inom och mellan partierna hela tiden som låser dem till ett visst läge. I dagens debatt faller oppositionella förslag då man vet utfallet i visst läge redan från början. Även om det begränsas till budgetfrågor har det betydelse även för frågor utanför budgeten där naturligtvis breda uppgörelser ofta görs där det INTE krävs blockpolitik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar