Vem vågar diskutera migrationspolitik? Några folkpartister vågar i en debattartikel och möjligtvis jag.
När socialsekreterare i kommunerna känner sig otillräckliga med alla OSS som redan finns i deras kalendrar och som klienter och så tillkommer nya grupper vad gör vi då?
Alla uppfyller inte arbetslinjens absoluta krav såväl infödd svensk som nyanländ. Alla är inte så perfekta som en del politiker förutsätter att vi ska vara och fylla deras krav.
Många av oss har funktionshinder, sjukdomsproblematik, fel ålder, otillräcklig utbildning som inte löses genom att utbilda oss för vi får inte chansen däremot ska det arbetstränas utan slut. Ja det finns en hel del kostnader i sammanhanget.
Vi har OSS som redan finns här och många kommer hit av flyktingsskäl. Jag har förresten en nyinflyttad kurd i min trappa nu och han ARBETAR. Det är mer än vad vi kan säga om resten som bor i huset.
Men han har ändå tagit upp ett nödboende som någon annan inte får. Varbergs kommun har en tendens att externetablera problemfolk till andra kommuner temporärt. Vad kostar inte det och det finns ingen plan när de är "färdigbehandlade" på resp orter?
Lösningen är att den hårt belastade socialtjänsten får ta tag i detta när det bör finnas en snar lösning vart vederbörande ska ta vägen? Inte så lätt kan jag lova. Vad gör vi när arbetande flyktingar flyttar in i våra trappuppgångar? Visserligen bra med lite mångkulturell blandning.
Vi är redan två som har barn med invandrare i vår trappuppgång men vi har inte löst bostadsproblematiken i samhället även om några av OSS har jobb. Men jag väntar på bättre lösningar. Men politikerna duckar och gör det till ett individproblem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar