Nu blir jag läktarpolitiker igen!

Oj detta blogginlägg skrivs med bara 10 dagar kvar av mitt ordinarie uppdrag som ledamot av kommunfullmäktige i Varberg. Jag blev ordinarie i kf efter att ha varit ersättare i tre år 8 juni 2013 blev jag ordinarie då en ledamot lämnade sitt uppdrag. Visserligen stod jag som nr 3 på listan och "borde" varit ordinarie men väljarna ville ha in två kvinnor i kf och väljarna har ALLTID rätt.

Väljarna borde få mer rätt ansåg jag och lämnade in en motion om medborgarförslag men den avslogs av kf.Majoriteten av politiker tycker de vet bäst hur förslag ska lämnas in och så blev det.

Trots att jag varit högaktiv på sociala medier, massproducerat motioner och ställt interpellationer och sprungit jojo i talarstolen har jag sett att mina kryss minskat från 84 till 40 i det nuvarande valet. Å andra sidan slapp jag bli förbikryssad från min sjätteplats så bara det ser jag som en framgång.

Tydligen var väljarna ganska nöjda denna gången med partiernas listor för bara var tredje väljare valde att kryssa någon och det var bara i KD det nästan resulterat i att deras kände präst Karl Gunnar Svensson tagit sig in i kf.

Miljöpartiet gjorde sitt bästa lokalval någonsin och sammantaget kanske är det där jag ska se min insats. Jag personifierar mycket vad partiet står för och kanske inte mig själv så mycket då.

Men som man säger det brukar inte märkas så mycket innan krubban står tom och andra kommer att märkas mer eller försvinna anonymt in bland de andra.

Det här med att vara mest kryssat behöver inte betyda så mycket beroende på vilket parti man tillhör. För mycket personfixering kan istället leda till bakslag. Att partier med mer "normala" nivåer sluter sig samman och där personer inte ser någon som höjt sig över de andra kanske har lättare att samarbeta?

Det är det som är tjusningen i politiken. Att kunna smälta in i ett lag och ge den en pusselbit som sedan kan ge en majoritet så att det genomförs något inte bara babbla och skrävla som en skrockhöna.