< div id=”header ”>< / div>

måndag 28 juli 2014

Miljöpartiets värsta motståndare finns inom partiet!

Miljöpartiets värsta motståndare till ett framgångsrikt val är att de som gör som Birger Schlaug överväger att rösta på V (OBS Birger är EJ MEDLEM i MP). Genom att V blir större än MP i valet tror man sig att resten av MP ska underkasta sig deras politik. Den andra är de som tycker det är bättre att partiet utesluter än att väljarna får göra det. Något Per Gahrton reagerat mot som inte ger radikalisterna någon grön valmöjlighet.

Den tredje gruppen är de som inte vill ge feministerna en chans och reagerat på Åsa Romsons tal i Almedalen och röstar annat än grönt.

Ja det största motståndet ligger i de egna misstagen. 1) att som Birger Schlaug överhuvudtaget se Vänsterpartiet som ett grönt alternativ snarare då ett rödgrönt alternativ 2)att börja hålla reda på vad de på listorna gör och säger och börja med utfrysningsmetoder 3) att som ett av språkrören lägga sig så nära F! och nästa överträffa dem att tala om att gruppen vita, hetero och medelålders män är "våra" värsta motståndare (tack för den passningen).

Vad gäller V är det partiet som historiskt står MP närmast. Det är i stort sett samla väljarbas idag och det är snarare trender som avgör om det ena eller andra partiet ska vara störst.Det finns ytterst lite om vad som egentligen skiljer i realpolitiken för det är den som räknas. Partierna har en lite olikt historia men har på senare år förväxlande likheter i ställningstaganden. Inte konstigt då att Schlaug sneglar på V med strålande blick.

Vad gäller synen på civil olydnad har den gröna politiken alltmer parlamenteriserats genom åren. Det är där man lägger krutet och anlitar hellre tjänstemän att ta fram underlag och förlitar sig på forskningen än några aktivister som "ojnar" eller femenopererar med bar överkropp. MP gjorde ett fantastiskt EU-val för första gången med ordentlig realospolitik och kunde genom Isabella Lövin också visa upp resultat att det funkar. Varför då återgå till primalstadiet då partiet var ungt?

Patriarkatet ja dessa hemska män som besitter makten är något jag i högsta grad håller med om. Ja min fräkniga hy som är blekvit om jag inte solar och ålder jag ska skämmas för.Nu tycker jag inte det räcker med att byta kön hos de som har makten om de ska föra samma politik. Där är jag neutral. Det gäller att unga och kvinnor bör besitta tålamodet att kämpa för sina frågor inte tro på snabba framgångar.Det är något Åsa Romson och andra feminister missar. Ni är helt enkelt inte tillräckligt uthålliga och framfusiga när det verkligen gäller politiskt.

Det handlar inte då om att MANNEN ska ta ansvar för hem och barn för ofta vill inte kvinnor det. De vill ha både hem, barn, mannens försörjning och sin egen karriär samt alla bidragen MEN avstår den politiska karriären.När kvinnorna börjar släppa på sitt revir kommer också männen att göra det.Sedan finns det inte minst inom miljöpartiet kvinnor som hellre släpper fram mannen i den politiska karriären och då kan man fråga sig vad partiet tycker om den typ av "parbildning"? Partiet är ju VI inte bara par och språkrör.

Inga kommentarer: