Jag byter stil nu från feminist till machokarl i valrörelsen!

Om man som vit medelålders man ställer upp för att främja de progressiva idealen är det viktigt att de omfattar allas lika rätt och inte förfördelar. Ibland kan det låta som att det ska vara en fördel att tillhöra regnbågsfolket men glömmer bort de svek som ofta blir följden av detta.

Inte minst F! har skapat en bild som är lätt anamma men det finns hemlösa miljardärer som är utblottade, det finns högbetalda F!-ledamöter som dessutom är personkryssade som sviker idealen direkt de kommit in i EU-parlamentet. Makten enligt Machiavelli blir därmed inte könsbunden utan det gäller att aliera sig med dem för att få gehör.

Ett sätt är MP:s utveckling som tvättat bort allt som i klädsel stör. Det ska vara kostym och slips där det var tröja och ryggsäck förr. I all hast fick feminism en prioritet på kongressen var själv med. Något som inte skulle behövas i ett parti där allting varit jämställt från början och med feministisk prägel.

Någon egentlig vettig kritik mot hur feminismen utvecklats börjar komma först nu. Allt är inte frid och fröjd med att könet är rätt det gäller att ha en strategi där man inte som Åsa Romson gjorde i Almedalen hoppar på samtliga vita medelålders män som jag tydligen tillhör då och skuldbelägga dem.

Jag har fått veta att jag inte duger som politiker av unga käcka flickor och hellre borde gå med i SNF och titta på fåglar någonstans.Nu råkar det vara så att F! ställer inte upp vare sig regionalt eller lokalt där jag ställer upp. Inte heller verkade intresset att stå på miljöpartiets lokala lista här i Varberg vara överväldigande trots uppbackning så vi kunde få en "jämställd lista".

I förra valet blev jag förbikryssad av två kvinnor och det är bra att väljarna får välja men jag var inte förberedd på detta. Nu står jag på en blygsammare placering nr 6 och nu är det jag som får bevisa att jag duger om jag vill ha en säker kf-plats. Så nu kör jag igång valrörelsen med eller utan uppbackning från Åsa Romson.