< div id=”header ”>< / div>

fredag 24 januari 2014

Medborgarlön bör inte avfärdas men det bör arbetslinjen göras som hållbar idé !

Gärna arbetstidsförkortning - men också medborgarlön skriver Lars Bäck och Nike Markelius i ett försök att påverka V innan deras kongress i  FLAMMAN. I ett annan artikel skriver signerat Anders Nordström att medborgarlön är politiskt självmord. Tydligare kan väl inte sägas hur vänstern är livrädda för att detta ska få fotfäste och underminera lönekampen.

Möjligen bör det tydliggöras om medborgarLÖN är något som ska betalas ut hur som helst (basinkomst) eller underställas villkor för motpresentation eller som en garanti som ett grundskydd. Vill man göra sig ovän med fackliga organisationer ska man förespråka medborgarlön. Då försvinner en del av den fackliga existensen medan andra sidan ser det som ett bekvämt sätt att hit går arbetskraften inte för att få betalt utan för de trivs med det.

För egen del ser jag det så här: många når aldrig upp till miniminivåerna då de saknar s.k. "riktiga arbeten" och får därmed inte del av a-kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring. Ja pensionpoäng kan man glömma för många också. Semestrar och ersättningar för ledigheter baseras ofta på en inkomst och man kan ju fråga sig varför en del lediga har "bättre betalt" när de ändå bara är lediga?

Sedan har vi dessutom alla låtsasinsatser en del baserade på EU-bidrag, andra med hjälp av anslag som AF och FK eller kommunerna står för i "kompetensutvecklade" insatser. Mycket pengar som oftast inte skapar riktiga jobb utan i många fall är förvaringssställen i väntan på. Jag har då inte räknat allt som handlar om studier eller egna insatser för att nå kompetens utan samhällets påtvingade för personer som är långtidsarbetslösa.

Vidare har vi hela skaran med tillfälliga jobb, en del kanske med flera olika järn i elden med olika betalning, tjäna bra på kort tid, eller med ytterst osäkra inkomster. Det verkar som "arbetslinjen" är ett stelbent system där vi ska stöpas lika i någon slags norm där vi börjar och slutar samtidigt och där vi alla SKA vara lediga samtidigt att frånvaron är väl planerad så luckor kan täppas smidigt.

Jag vet inte vad vänstern kan bidra med i debatten men de är lika insyltade i arbetslinjen som alla partier höger om dem och inget alternativ för mig. Mitt hopp står till partier som tar strid mot arbetslinjen som koncept eller iaf inte förespråkar den. Ja då ställer jag mig vid sidan av säger någon. Nej jag har aldrig ställt mig vid sidan av. Jag har arbetat, praktiserat, prövat på lite av varje, har studielån upp till knäna. Men på något sätt känner jag att partierna har övergivit mig i min situation. Därför bloggar jag om detta här.

Inga kommentarer: