När man ställer sig på huvudet i politiken syns allt klarare!

År 1980 var jag två veckor på en yogakurs i Småland. På tiden hade jag jobb och fackliga uppdrag på Monark i Varberg som tilllverkade cyklar främst och mopeder. Ett symboliskt år 1980 för det hade varit folkomröstning om kärnkraft bara några månader före. Miljöpartiet var ännu inte bildat.

Möjligen var det yogakursen samt folkomröstningsresultatet som drev mig till att ta kontakt med
de som skulle bilda MP sedermera. Jag var en grubblare som undrade redan då om livet var att stå på en fabrik, tjäna sitt uppehälle, ta semestrar, skaffa prylar, bilda familj, resa, festa, träna, vara med i en idrottsförening, spara eller vad gick saker ut på?

Konstaterar att samma kurser jag gick då fortfarande finns kvar vad gäller yogan men idag reflekterar jag att alla om de vill antagligen inte skulle ha råd att göra som jag gjorde då. Idag har vi som bekant något som heter ungdomsarbetslöshet och det hade jag aldrig drabbats av den sjukdomen. Det var ju EU som skulle rädda oss från sånt?

Folkomröstningen om kärnkraft har utmynnat i en energiuppgörelse där linje 2:s partier bara folkpartiet ingår men där KD vill ingå och föra samman vinnarna från 1980 igen och BYGGA NYTT.Miljöpartiet är nytt på arenan sen 1980 och avvecklarparti men ju större detta blivit inte fasen har de gjort de andra partierna grönare. Snarare tvärtom!

Klimatfrågan 1980 var ingen klimatfråga det handlade om att rena så mycket som möjlighet från allt annat och var en miljöfråga i första hand. Ingen tänkte på CO2 på den tiden annars hade antagligen MP hetat Klimatpartiet.

Från kongresser på 90-talet framställdes dessutom "växthuseffekten" som en långsiktig fråga som handlade om kurvor på sikt men inget akut problem. Kärnkraften var mer akut att avveckla då. Nog är det saker som förändras inte bara partier men jag känner mig benhårt fast att Sverige inte bara behöver ett grönt parti utan att alla partier bör vara gröna fast i nyanser. Kan MP fixa det tro?