< div id=”header ”>< / div>

söndag 22 juli 2012

Min reflektion på Utyöa ett år efteråt!

Reaktionen efter Utöya kan se olika ut. Jag vill minnas att det på eftermiddagen hade inträffat en explosion i Oslo och regeringskansliet var angripet. Det letades efter en terrorist (spekulationer i twitter)antagligen någon som var av utländsk härkomst  från ett arabland och ingick i en cell av terrorister från någon grupp. Samtidigt hände något på Utöya men där var inte bevakningen speciell då det var ett sommarläger som mest berörde de som var där.

Vi fick NRK-sändningar som i public service i Sverige då SVT:s reportrar tydligen hade semestrar och ingen beredskap att något kunde hända som inte fick hända i våra närområden. Senare på kvällen sändes Bruce Willis "Die Hard" ur tablån i SVT1. En actionrulle där det sprängs och skjuts vilt.

Jag konstaterar att när jag ägnade mig åt aktivt sökande på twitter levde antagligen många i ovetskapen att något hänt men hade annat för sig och fastnade inte som jag i nyhetssändningarna. Många tyckte det var okey med att de inte ändrade i tvtablån senare på kvällen och bra att släppa in NRK. 

Det händer vid denna tid terrordåd i Syrien och där ingen lösning hittats fast FN är inkopplat. En man skjuter vilt omkring sig på en biograf i Denver och terrorn fortsätter där vi minst anar det. Vardagsterrorn finns hos de som sitter fast i konstlade förhållanden, bostadslöshet och arbetslöshet eller i skuldfällan. Men dådet i Utyöa överraskade alla och hur förebygger man någonting som planerats i flera år av en enda person? Det är det som är gåtan. Att förebygga något går inte om vi inte sätter in spaning hos alla genom microchips i hjärnan.

Inga kommentarer: