< div id=”header ”>< / div>

tisdag 29 maj 2012

Paniksyndrom en underskattad diagnos under luppen!

Jag har nu ett halvårs uppehåll efter att gått igenom och nagelfarit mig hos en psykolog och gått behandling under tre månaders tid som inte givit mig särskilt mycket. Vad panikångest är går bl.a. att läsa här. Den praktiska nära lösningen att träffa en psykolog som inte känner till förhållanden utanför lokalen och som ej är nischad i diagnosen kan bli rätt så omdiskuterad. Då krävs det strategiska och målinriktade upplägg.

Själv upplever jag andras krav och uppfattningar vad detta innebär nästan värre än attackerna. Man ska fungera i relationer, på arbeten, i politiken närmare bestämt vara den perfekta människan i alla sammanhang annars får man tilldelas en plats i utanförskapets periferi.

Vad gäller behandlingar finns det medicinsk behandling och olika psykologiska behandlingar. Vad gäller medicinering främst benzodiazepiner är det ganska hårda restriktioner då det är beroendeframkallande och får inte blandas med alkohol. Själv har jag "självmedicinerat" tidigare med främst alkohol för att "bli bra" men till slut bir även det ett problem i sig.

Ett annat problem är att träffa rätt läkare som förstår problematiken. Jag märkte att det hjälpte inte att springa till en psykolog titt som tätt om jag aldrig fick chansen att lugna ner min tillvaro. Allmänläkare är  precis som psykologer nischade och vad gäller arbetsmarknaden kräver de med all säkerhet någon form av arbetsprövning för dem som isolerat sig i hemmet som är i aktiv ålder. Till min lycka hade jag en arbetspraktik  i sammanlagt 7 månader efter varit utanför i elva år från arbetsmarknaden utan att min problematik uppmärksammats speciellt. Jag var ju ingenting - jag bara fanns!

Varför inte tidigare? Svaret är att vid min arbetsprövning för elva år sedan ställdes aldrig kravet på att gå till läkare utan jag blev brutalt minst sagt utslängd på gatan, blev uteliggare och av med både a-kassa och sjukkassa på någon månad. Göran Perssons tidigare arbetslinje med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet betackar jag mig för. En arbetsprövning bör ALLTID göras med krav på att det ska samrådas med läkare, kurator, psykolog m.m. och inte bara för elever med extra behov av stöd i skolan.

Inga kommentarer: