< div id=”header ”>< / div>

söndag 6 mars 2011

Nästa heta fråga - Kärnkraften!

Att partier växer och några går tillbaka vet vi. Det är bara att läsa opinionsmätningar. Att nya partier kommer till och kunde få in ledamöter kunde komma in i riksdagen lärde jag mig då Alf Svensson som var med i KDS lyckades ta sig in en gång med hjälp av att stå på en centerlista. Att vi i alla år fått lära oss att 4%-spärren är helig för att "förhindra" nya partier att komma in och helst få ut vänsterpartiet kan jag också. Det var tyvärr miljöpartiet som nya 1988 kom in i riksdagen som valet 1991 ramlade ur valet efter för att sen bli "återvinnare" 1994.. Valet 1991 kom Ny demokrati in inte helt olikt SD men en hel de nyliberalt men med samma position.

I dagens riksdag har vi fått in Sverigedemokraterna som rör om och har invandringsfrågan som kitt. Funderar på miljöpartiet som hade kärnkraftsfrågan och miljöfrågan som kitt vad som hänt där. Kärnkraftsfrågan som var partiets kitt när partiet bildades märks knappast i partiets framtoning. Miljö kan vara vad som helst eftersom det skulle integreras i alla områden.

För alla partier gäller att få majoritet för sina ställningstaganden. Antingen för någonting eller mot något. Att SD är partiet som satt invandrarfrågan står ganska klart och då frågar jag mig en sak. Varför inte hela rödgröna lägret haft en gemensam strategi här utan låter sig splittras i denna fråga. Lars Ohly kallar naturligtvis MP för svikare då dessa fått kompromissa liksom M i alliansen. Jimmie Åkesson tycker att alliansen är svikare. Utanför står också S som pratar om lönedumpning.

Återgår vi sedan till vad miljöpartiet bildades för så har partiet fått in kärnkraftsfrågan i blockpolitiken där S som en gång var "svikarna" framstår som lamm att vilja bygga ny kärnkraft. Men jag tror de är "ulvar i fårakläder". Centern som är "svikare" i alliansen som inte stått emot att häva de andras krav på ny kärnkraft. Mest hetlevrad att påtala behoven är Folkpartiet som gång på gång påtalar att nu är det bara att sätta igång och bygga ny kärnkraft. Men miljöpartiet sitter och gör upp gång på gång med det partiet i andra frågor bl.a. miljö och har fullt upp med att värja sig kring andra ställningstaganden. Hur vore det om miljöpartiet dammar av kärnkraftsmotståndet eller har det gått i ide? Klarar inte partiet det förmodar jag att miljöpartiet går samma väg i valen som V och KD gjorde 1998 när de nådde sin topp. Då är det utförslöpet som gäller en lång tid framåt. Inte minst för att miljöpartiet godtroget inte dragit gränserna vad som är "grönt" i politiken.

PS/ Jag röstade på linje 3 och året efter deltog jag i bildandet av miljöpartiet

1 kommentar:

Michael Karnerfors sa...

Kärnkraftsmotståndet stod på känslomässigt gungfly redan när (mp) skapades. Nu, 30 år senare, då den tekniska utvecklingen gått framåt och den praktiska kunskapen att drifta kärnkraften fått mer än 5 gånger så många timmar i loggen är den objektiva sakliga grunden svagare än någonsin.